Historien om LEI-kodesystemet och dess enorma potential

LEI-systemet har sina rötter tillbaka i finanskrisen 2008, då finansmarknaderna kraschade efter kollapsen av Lehman Brothers, som vid den tiden var världens fjärde största investeringsbank. För att säkerställa att detta inte skulle hända igen, skickade G20-länderna en begäran till Financial Stability Board om ett system som skulle öka transparensen, och därmed säkerheten, på finansmarknaderna. Idag spelar LEI-systemet en stor roll när det kommer till riskhantering och hantering av bedrägerier på de finansiella marknaderna genom ett transparent, globalt system som kan verifiera alla finansiella transaktioner.

Vad är en LEI-kod?

LEI står för Legal Entity Identifier och är en identifieringskod på 20 siffror som alla juridiska personer som handlar med värdepapper ska använda. Siffrorna 1-4 talar om vilken Local Operating Unit (LOU) som utfärdade koden. Tecken 3-4 är reserverade för framtida funktionalitet eftersom systemet fortfarande är under utveckling. Tecken 7-18 består av siffror och bokstäver som identifierar den enskilda juridiska personen, och är därför unika för varje enskilt företag. De två sista tecknen, 19-20, är två kontrollsiffror.

Med hjälp av en Legal Entity Identifier, eller en LEI-kod som den kallas i dagligt tal, är det därför möjligt att identifiera finansiella transaktioner på ett betydligt säkrare, enklare och billigare sätt. Innan det heltäckande globala LEI-systemet skapades krävdes en hel del mantimmar och manuellt arbete för att kunna identifiera en handel. Denna validering och identifiering skedde genom informationskällor som ofta var opålitliga. LEI-systemet är därför en viktig grundpelare för säkerheten på de finansiella marknaderna och tillförlitligheten för konsumenter som opererar på de finansiella marknaderna.

I den globala LEI-databasen kan du söka efter alla juridiska personer globalt som har en LEI-kod. Här hittar du information om företaget i form av:

  • Företagets namn
  • Organisationsnummer
  • Juridisk adress
  • Registreringsland
  • Juridisk företagsform
  • Moderbolag
  • Status på LEI

Gemensamt för alla LEI-koder är att de måste förnyas en gång per år, för att säkerställa att företagsuppgifterna är aktuella och korrekta. Det gör att det existerar en databas för alla juridiska personer världen över som handlar med värdepapper, med korrekta och aktuella uppgifter. Detta ökar transparensen på marknaderna och gör det möjligt att minska bedrägerier genom att kunna identifiera både nationella och internationella finansiella transaktioner.

Varför har ett globalt LEI-system uppbyggts?

Under flera decennier har det funnits ett behov av ett system som kan identifiera transaktioner på de finansiella marknaderna över nationsgränserna. Detta har dock varit svårt att skapa, även om efterfrågan varit stor. I kölvattnet av den ekonomiska världskrisen 2008 skickade G20-länderna en begäran till Financial Stability Board, RFS, om ett system som skulle kunna bidra till att återställa förtroendet mellan konsumenter och finansmarknaderna. I 2012 svarade RFS på G20-ländernas begäran med en rapport som innehöll principer och utvecklingar för ett globalt LEI-system. Detta godkändes av G20-länderna vid toppmötet i juni 2012.

Rapporten beskrev bl.a. hur systemet kan förbättra riskhanteringen hos företag genom bättre bedömning av mikro- och makrorisker, minska marknadsmissbruk och minska finansiella bedrägerier, samtidigt som det bidrar till en högre kvalitet på finansiella data på tvärs av olika länder.

De olika lagstiftningarna kring enhetsidentifiering

Kravet på att kunna presentera en LEI-kod startade för företag under EMIR-förordningen, European Market Infrastructure Regulation, som var utgångspunkten för LEI-systemet. Enligt EMIR-lagstiftningen var alla motparter tvungna att ha en så kallad "pre-LEI-kod". Detta för att säkerställa en smidig övergång till de senare MiFIR- och MIFID II-lagstiftningarna.

Maj 2014 kom nya krav när MIFID-direktivet trädde i kraft. Denna lagstiftning fokuserar på att öka investerarskyddet och öka handelstransparensen genom att göra finansmarknaderna mer robusta, effektiva och transparenta. Detta direktiv innehåller bland annat auktorisationskrav för reglerade marknader, särskilda regler för finansiella instruments tillträde till handel och regler om specifika beteende- och organisationskrav för investeringsbolagen.

Den 1 januari 2018 trädde MiFIR-förordningen och MIDID II-direktivet i kraft, vilket innebär att alla företag är tvungna att ha en LEI-kod innan de köper och säljer värdepapper. Enligt lagstiftningen är det värdepappershandlarna som ska kunna redovisa båda parters LEI-koder i alla transaktioner. Efter denna lag tog LEI-systemet ett nytt, viktigt steg och blev en ny global standard.

LEI-systemet är fortfarande under utveckling och lägger grunden för säkerheten för investerare som handlar med finansiella instrument. Systemet spelar också en stor roll i arbetet kring KYC, eftersom det avsevärt förenklar identifieringsprocessen och ger relevant och viktig information om bakgrunden för alla juridiska personer som genomför transaktioner. Detta öppnar upp för nya affärsmöjligheter och ökar operativ effektivitet för många stora finansiella företag.