Det globala LEI-systemet uppstod efter en begäran från G20-länderna efter finanskrisen. Detta är det LEI-system som vi känner till idag – med MiFIR-förordningen och MiFID II-direktivet – som gör det obligatoriskt för alla juridiska personer att ha en LEI-kod för att kunna handla med värdepapper.
G20-länderna har nyligen lämnat ett antal rekommendationer till FSB för att främja ett bredare LEI-användning. Denna nya begäran avser utländska betalningstransaktioner.
Den 7 juli 2022 skickade G20-länderna en rapport till Financial Stability Board (FSB) med förslag till förbättringar av LEI-systemet. Rapporten undersöker fördelarna med LEI-koder vid gränsöverskridande betalningstransaktioner, ett ämne som har diskuterats tidigare. Genom att skapa en unik global identifierare för betalningstransaktioner och information om konton kan LEI-systemet hjälpa till att förbättra efterlevnaden och lösa problem med hantering av information.
Rapporten har utarbetats i nära samarbete med GLEIF (Global Legal Entity Identifier Foundation), ROC (LEI Regulatory Oversight Committee) och andra nationella myndigheter.
FSB kommer att bedöma framstegen med implementeringen av rekommendationerna och publicera en lägesrapport i slutet av 2024. Denna rapport kommer också att innehålla en överblick över framstegen i genomförandet av rekommendationerna från LEI peer review. LEI peer review visar FSBs engagemang för att utöka användningen av LEI-koder.
Precis som LEI-systemet skapar transparens på finansmarknaderna skulle det kunna göra detsamma för utländska betalningstransaktioner.
Begränsad standardisering, dålig datakvalitet och fragmentering i datakällor orsakar komplexitet i utländska betalningar. Ett standardiserat identifieringssystem skulle kunna fungera som en lösning på dessa utmaningar, bland annat genom att gemensamma meddelandeformat och standardiserade data, som LEI-systemet kan leverera.
GLEIF skriver i en av sina rapporter att utländska betalningar sköts av ett nätverk av banker som ser till att betalningarna når sina destinationer.
Detta sker dock inte med samma transparens, effektivitet, snabbhet och kostnad som inhemska betalningar. För multinationella företag och stora finansiella institutioner är problemet oftast inte transaktionsavgifterna, utan osäkerheten och de potentiella riskerna för förseningar.
B2B utländska betalningar har många fragmenterade regler och lokala standarder. Detta är särskilt ett problem för utvecklingsländer där lokala system för enhetsidentifiering är svåra att komma åt och saknar kvalitetsstandard.
Financial Stability Board (FSB) skriver i sin fas 2-rapport till G20-länderna:
“Setting a common vision and aligning with international rules and standards across borders in international policymaking and domestic legislation can help influence the impact of the operational enhancements set out in focus areas B (Coordinate regulatory, supervisory and oversight frameworks) to D (Increase data quality and straight through processing by enhancing data and market practices).”
I Building Block 16 föreslår rapporten att LEI-systemet kan hjälpa till att hantera dessa problem för att förbättra compliance processer och hantera dataproblem. Att kunna identifiera vilken juridisk enhet som helst, samt att identifiera mottagaren och avsändaren av betalningsmeddelanden, skulle avsevärt underlätta complience processer.
Detta är en del av konstruktionsformatet för G20-planen för utlandsbetalningar.
G20-färdplanen tar upp de största utmaningarna som utländska betalningar står inför, såsom höga kostnader, låg hastighet, begränsad tillgång och otillräcklig transparens. Färdkartan ger en plan i form av 19 byggstenar med mål för att göra utländska betalningar snabbare, säkrare och billigare. Detta kommer att ha en inverkan på företag, medborgare och ekonomier globalt.
En central byggsten i färdplanen är "Establishing Unique Identifiers with proxy registries", där LEI-systemet faktiskt är relevant.
Reserve Bank of India, RBI, har redan gjort det obligatoriskt för alla företag som gör transaktioner över 50 crores att ha en LEI-kod.
Detta trädde i kraft 1 oktober 2022. Det tillkännagavs i ett uttalande av Indiens centralbank, och gäller alla enheter som använder centraliserade betalningssystem som drivs av centralbanken, dvs. Real Time Gross Settlement (RTGS) og National Electronic Funds Transfer (NEFT).
Du kan läsa mer om LEI-nummer och utländska betalningar i Indien på RBIs webbplats.
Det är den avsändande banken som ska se till att både mottagare och avsändare har en LEI-kod. Detta förbättrar riskhantering och noggrannhet omkring finansiell information.
Indien är det första landet som gör det obligatoriskt för juridiska personer att ha ett LEI-nummer för utländska betalningar. Det förväntas att andra länder kommer att följa efter inom en snar framtid.
Det er en interessant tid i LEI-kode markedet. Konsolideringer, bedriftslukninger og konkurser reiser alle relevante spørsmål for LEI-kode, som vi gjerne vil prøve å besvare i denne artikkelen.
Det är värt att tänka på vad du får för pengarna när du köper en LEI-kod
Många vet inte vad en LEI-kod är eller varför den är viktig. Det kan du läsa om i det här inlägget, vilket gör att du förstår varför LEI-koder är så viktiga.
Vi är här för att hjälpa dig!